Minnet och hur det påverkar oss – del 2

Att minnas en tankebana

God morgon kära läsare. I dag fortsätter jag med lite kommentarer till torsdagens inlägg som utlovat. Jag vet inte om jag kommer ihåg allt jag hade i huvudet då, minnet sviker mig lite och jag har upptäckt att tankebanor kan vara svåra att komma ihåg. Jag skrev ner följande i en anteckning i alla fall

Som livet, när vi dött så minns vi inget av det som hänt, rationellt – religiositet.

Att minnas ett minne jämfört med att inte minnas vad vi glömt bort.

Att vara fast utan att komma framåt och hur vi minns det

Just nu känns det högst oklart vad jag menade, medan det för bara 48 timmar sedan var helt självklart. Jag börjar med en annan insikt så tar vi det därifrån.

Minnet av ett samtal

Jag kommer ihåg ett samtal jag hade där jag lade väldigt mycket vikt på vad jag sa men jag blev ändå missuppfattad och jag frågade därför direkt vad jag hade sagt – vad samtalet handlade om kommer jag inte ihåg. Den jag pratade med sa att jag sagt något annat än det jag sade och problemet uppstod i att jag var ”helt säker” på att jag sagt något medan min samtalspartner var ”helt säker” på att jag sagt något annat. Detta 2-3 minuter efter att jag sagt det.

Så någon av hos hade fel, kanske till och med båda. I det här fallet tror jag faktiskt mig ha rätt eftersom jag när jag sa det var medveten om vad jag sa och att jag håller det troligt att den som lyssnade var lite mindre uppmärksam, men det fick mig i alla fall att fundera över alla de gånger jag hamnat i diskussioner om vem som sagt vad. Diskussioner som ibland blivit hetsiga för att vi inte kommit överens om vad som sagts.

Jag kom fram till följande – jag kan ALDRIG vara säker på att det jag minns är verkligheten och jag hoppas att den kunskapen gör mig mer ödmjuk i framtida situationer där jag tror mig minnas något.

Th memory of a (hu)manon  a mountain

Th memory of a (hu)manon a mountain

Representationer av verkligheten

Jag använder som du kanske vet, ogärna ordet aldrig och om jag gör det så är det en groda som hoppar ur munnen. Jag har funderat på olika sätt att verkligen vara säker på minnen, och jag misstänker att du kanske opponerar dig och vill säga att vi kan fotografera, filma, spela in ljud, ta upp dofter, DNA, och så vidare. Självklart kan vi göra det och jag förstår också att det finns specialfall där en ljudupptagning t ex kan visa på vad som sades vid ett specifikt klockslag vid en speciell tidpunkt.

Men precis som våra minnen som endast är representationer av en verklighet, för även om vi kan registrera mycket så kan vi inte registrera allt, så är alla kopior av verkligheten ofullständiga. Tänk dig en inspelning av ett känslosamt samtal. Finns det något sätt att säga att den känslan du minns är den känslan du hade då det spelades in?

Olika angreppsvinklar på rese-”problemet”

Ok, nu när jag kommit igång ska jag försöka återknyta till olika sätt att se på den bortglömda resan.

Ett sätt att angripa det är som Kahneman säger att vi tänker redan innan vi gör något på hur vi kommer att minnas det efteråt. Saker blir olika attraktiva innan vi gör dem för att vi kan simulera hur vi kommer att minnas dem efteråt. Det är inte säkert att det blir som vi tänkt men vi gör det i alla fall. Jag kom på (tror jag, kanske har jag läst det någonstans, du får googla själv) uttrycket ”minnets tyranni” – jag gör oftast de saker jag tror kommer ge mig bäst minnen i framtiden. Det är en anledning till att välja alternativ 2.

Min son talade direkt efter han svarat om att han inte kom ihåg en resa vi gjort till Italien, men att han kom ihåg vissa saker ur resan. Jag vill mena att alla minnen är sådana, men jag förstår distinktionen för jag brukar säga att jag inte kommer ihåg min barndom men jag kommer ihåg vissa episoder. Eller kommer ihåg, jag minns minnet av dem, kanske för att jag återupprepat det för mig och det finns inget sätt att säga om det är ett minne eller bara en historia om ett minne.

Det faktum att vi tror att vi kan minnas ”hela” upplevelser – att vi gör skillnad på ”att minnas en resa” och ”att minnas episoder ur en resa” gör det också svårt att tänka oss att inte komma ihåg något alls. Jag minns inte resan och inga episoder ur den. Det var kanske därför han valde alternativ 1, för han trodde ändå på något sätt att han skulle ha resan med sig. Jag drar den slutsatsen eftersom han hade svårt att förstå hur en dag kan vara den samma utan att vi vet om det.

Fortsättning på måndag?

Ja jag blev inte helt klar i dag heller, jag får se om jag fortsätter på måndag – jag vill så gärna komma ihåg vad mina anteckningar betyder. Har du ett förslag så kommentera gärna, eller om du har andra infallsvinklar.

Till dess – ta vara på den här dagen och helgen, den kommer bara en gång!

Minnet och hur det påverkar oss – del 1

Minnet av ett samtal

God morgon fina människa! I går hade jag ett, vad jag tycker intressant, samtal med min son och mor. Vi kom in på minnet och hur det är svårt att minnas det vi inte minns. Min son hängde inte med på en del av samtalet så jag tänkte förtydliga det lite.

Var samtalet började minns jag inte. Eller mer korrekt: var samtalet började kan jag inte påminna mig, för kanske minns jag det, minnet är bara inte tillgängligt just nu. Oavsett hur det är med det så hamnade vi i alla fall i frågan om vilket av följande två alternativ vi skulle välja.

(1) Att få 100 000 att köpa en tvåveckors drömresa för, med villkoret att vi därefter måste ta ett piller som gör att vi inte kommer ihåg den alls. Inte heller får man behålla några minnen som foton eller souvenirer. Efteråt skulle det vara som att de två veckorna aldrig existerat mer än att alla andra levt två veckor.

(2) Att fortsätta leva sitt liv som det är just nu med de minnen och erfarenheter som det innebär.

2013-10-29 15.01.37

My son on the beach, a memory of a memory in Rome

Min son valde genast alternativ 1, för att som han sa ”det spelar ju ingen roll, jag har i alla fall roligt under tiden”. Det är inte det självklara svaret, vad skulle du välja? Skriv gärna ner det och återkom sedan till idén om ett par dagar och se om du väljer samma sak. Jag är inte så säker på det – för mig har frågan för många bottnar för att jag ska ha ett självklart svar alla dagar i veckan.

Jag återkommer med dessa på lördag så att du hinner fundera lite över det.

Vårt samtal fortsatte med en annan idé där min son körde fast och jag tror att det är anledningen till att han så fort valde alternativ 1.

Att bara leva en dag

Nästa fråga handlade om att välja en dag som du fick återuppleva varje dag, hur skulle den dagen se ut. För dig som sett Groundhog day så förstår du frågan. Förutsättningarna när du vaknar varje morgon är de samma och du kommer ihåg att det är samma dag, det vill säga du har minnet kvar av alla tidigare dagar och kan göra nya saker, omvärlden förändras bara inte.

När vi gett våra svar så förändrade jag förutsättningarna så att vi inte fick komma ihåg vad som hade hänt dagen innan. Alltså, vi levde samma dag hela tiden, men vi återupplevde den inte. Både min mamma och jag valde hellre att ha det så än att komma ihåg vad som hade hänt.

2000 year old road

2000 year old road, memory of footsteps

Jag framkastade idén att det kan ju faktiskt vara så att vi lever samma dag hela tiden, det finns egentligen inget sätt att bevisa att det inte är så. Att hur detta alternativ skulle upplevas faktiskt inte skiljer sig från den uppfattade verkligheten. Det förstod inte sonen. Jag kunde inte förklara det för honom heller.

Det satte mig på spåret till varför han svarade så snabbt på första frågan, men det kommer som sagt var på lördag. Nu är det dags för frukost och arbete innan det är dags att göra helg.

Länkar

Den första frågan är tagen från Daniel Kahnemans TED-talk och hans bok Tänka snabbt och långsamt. Se gärna föreläsningen här nedan.

[ted id=779]

Ett blogginlägg om hur kultur och religion är sak samma

Kultur och religion är samma sak

God morgon till ännu en dag i ditt liv. Det blir ett kort inlägg i dag, jag försov mig och är faktiskt lite trött fortfarande. I går kväll så satte jag på ett klipp med Bettner vilket ledde fram till järnrörsskandalen och sedan till en massa debatt om invandring och SD. Det var intressant och lite nutidshistoria, bra med repetition när saker fått lite perspektiv. Länk till klippen nedan.

Jag har funderat på det här med Islam och religion. Hur det i ett land kan finnas 99% muslimer när det i Sverige knappt går att skrapa ihop en enda uttalat kristen,  även om nästan 70% fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Tror alla dessa människor verkligen på samma sak, samma gud eller samma regler? Jag har kommit fram till att Islam är en kultur, att alla religioner kanske egentligen är kultur. Det förklarar en del saker om vad som händer när folk flyr och utsätts för andra kulturer som religiositet inte gör.

Piss Christ - link bottom

Piss Christ – link bottom

En liten historia

JAg växer upp i ett land där kyrkan har stort inflytande över mitt liv, där regler sätts av kyrkan och mina föräldrar har lärt sig vilka regler som gäller genom kyrkan. Jag går till kyrkan för att alla andra gör det. Jag anpassar mig till att ”tro” på gud. För att det är en del av det sociala sammanhanget, kanske den största delen.

Aleppo_old_city_image

Aleppo – before? link bottom

Sedan BOOM! Någon smäller av en bomb och det blir revolution, landet hamnar i inbördeskrig och jag stoppar ner det jag kan i en väska, plockar upp mina barn och min man under armen och flyr. Väl framme i landet som lovat säkerhet, försörjning och framtidshopp så upptäcker jag att det inte alls är så enkelt som det utmålades för oss. Framförallt har de en annan religion, för jag har aldrig lärt mig förstå skillnaden på kultur och religion. Här tror de på en annan gud med andra idéer och andra seder. Här går männen i konstiga kläder och kan själva välja vilken fru de vill ha. Barnen får lära sig i skolan att gud skapade världen och att Darwin kan ha haft fel.

aleppo-syria

Aleppo, after. Stolen image, link bottom

Jag blir rädd och orolig. Hur ska jag kunna lära mig språket och förstå denna nya religion… har jag inte blivit lärd att det bara finns en gud… hen känns säker och trygg, som hemma. Så jag börjar lyssna på den heliga podcasten och javisst är det så det sägs där i, kanske lite radikalare än vad jag lärde mig av mina föräldrar men det är i alla fall som hemma.

Under tiden har min man upptäckt att kostymer är ju sjukt snyggt och det vore kanske kul att slippa jobba hela tiden, så han börjar prata om att konvertera till den nya religionen, för då får han nya regler att förhålla sig till. Genom att byta religion så får han ju en ny kultur som är bättre anpassad efter hans behov.

Så jag börjar prata med andra som också börjar bli rädda för den nya omgivningen. Hur ska vi klara oss här, hur ska vi kunna förstå detta nya främmande och denna nya kultur? Våra barn har börjat läsa kokböcker om insekter, men jag äter ju inte insekter, det är ju äckligt, och någonstans i Den Heliga Podden så sägs det att insekter är orena. Snart så äter de väl till och med asätande kräldjur som lever på sjöns botten. De börjar lyssna på syntmusik och pojkar dansar inte längre med tjejer utan börjar dansa med varandra.

Slutord

Ungefär så! Vad göra? Interagera för att integrera – inget är farligt när vi lär känna det!!!

Är religion och kultur samma sak eller är det sak samma?

Jag vill också poängtera att detta ovan är helt påhittat och en konstruktion av min egen fantasi. Det finns inga som helst belägg för att det är så här det verkligen går till, men ett möjligt scenario. Det gäller inte heller alla de som flyr men jag försöker sätta mig in i situationen då jag själv skulle hamna på en främmande plats jag inte förstod.

Länkar

Tyvärr vet jag inte hur man gör en historiken i youtube till en spellista men här är två inlägg och fortsätt gärna titta på de klipp som dyker upp i youtube och bilda dig en egen uppfattning. Jag tycker att det ibland är mer givande än annat medieutbud.


Länkar till stulna foton

Piss Christ – lite som Mohammed karikatyrer länk till The Guardian

Aleppo before? – Wikipedia

Aleppo in bombs – Ibitimes

Vem vill du vara till lags – att vara dig själv

Att anpassa sig eller inte

God morgon underbara människa! Vem vill du vara i dag? På vilka grunder fattar du de beslut du gör? Dagens blogg kommer (kanske) att handla om att vara sig själv och att samtidigt vara andra till lags. Vi får se.

Att vara mig själv

Vem är jag och vad definierar självet? Ett sätt att se på det är att jag är alla mina handlingar och tankar. Det kommer jag vara oavsett om någon annan varelse finns i närheten eller inte, även i ett totalt vacuum skulle jag vara mig själv. Fast som människa så skulle det vara meningslöst, för att vara människa är att vara del av en grupp varelser. Så jag är en människa på riktigt först när jag sätter mina handlingar och tankar i relation till andra människor.

Foto Katrien

Photo Katrien van Cauwenberg from a overnight expedition

Märkte du att jag nu hoppade över ett par logiska steg mellan självet och människa – säkert inte heller det enda logiska steget jag hoppade över – men jag har svårt att koppla loss min egen idé om självet från idén att jag är en människa. Min poäng är att jag har svårt att ”vara mig själv” för att jag sätter hela tiden detta självet i relation till andra människor. Jag gör det inte alltid, men oftast.

Det är egentligen bara när jag inte har någon interaktion med andra människor som jag kan vara mig själv. Men vad menar jag då med det? Jag menar att det är en känsla av att vara fri från andras värdesättande av mina handlingar.

Känner du igen dig och känner du att du vill försvara din självständighet? Jag har båda dessa känslorna men jag förstår att jag hela tiden anpassar mig till min omgivning och att jag i grund och botten är väldigt lite självständig. Min självständighet handlar mer om att jag försöker lära mig vilka människor jag vill anpassa mig till, vilka individer är det som gör mig till en bättre människa utifrån de värderingar jag har?

Detta påminner mig om en övning jag läste i en bok om Dalai Lama, det kan ha varit Lycka. Övningen går till så att jag föreställer mig min egen begravning med människor och vad de tänker och säger. Jag föreställer mig vilka som är där, vilka tal som hålls och stämningen bland de som är där. Tanken är att jag ska leva mitt liv utifrån hur andra människor ser på det, så att jag får den bästa begravningen jag i dagsläget kan tänka mig.

Photo from Rättvik funeral chapel

Photo from Rättvik funeral chapel

Anpassa

Det där ordet anpassa sticker i ögonen på mig och jag vill förklara vad jag menar, för dig och för mig själv. Jag menar INTE att anpassning är att förändra mig för att passa in  så att det blir självförnekande, utan att jag anpassar mig för att jag vill det, för att jag inser att det är gynnsamt för mig.

I dag blir en bra dag

Nu är det frukostdags, det vaknar människor runt om i huset. Jag tror att det här inlägget kommer fortsätta på tisdag med kultur och religion, individer och grupper.

I dag ska jag springa distanspass med våra nya vänner och sedan åka skidor med sonen och vänner, kanske flyga om vädret tillåter. Det blir en bra dag!

Nu har jag läst igenom det lite snabbt och inser att jag har mer att säga så kanske blir det en återkoppling till detta på tisdag. Den som lever får se, kram

 

Ett kort inlägg om att döma

Att döma en medmänniska

God morgon! På vilka kriterier dömer du en medmänniska? Eller tillhör du den lyckligt lottade delen av befolkningen som inte dömer? Det är (o)lustigt hur vi verkar ha en tendens att döma de som har det sämst i samhället hårdast, hur vi kan se en tiggare och tänka ”skaffa dig ett jobb”.

Samtidigt så hyllar vi kungahuset eller de som är rika eller framgångsrika fotbollsspelare för att de är duktiga och lyckas i livet… Jag kan hitta genetiska och sociala förklaringar till varför det är så men rationellt i dagens ”upplysta” samhälle är det skit.

Att döma på rätt kriterier

Jag kommer fortsättningsvis att försöka döma dig efter hur du behandlar de som har det sämst! Jag skulle helst vilja låta bli att döma alls, men det verkar svårt att avlära mig det, så jag börjar här.

Se gärna Tim Mitchins tal här nedan. Jag vet att jag länkat till det förut men det förtjänar att ses igen. Om du har tid så spola tillbaks och lyssna på alla hans 9 råd. Jag håller i stort sett med om alla. Mycken visdom där.

Slutord och erkännande

Jag var tidigare och ibland fortfarande reflexmässigt dömande till alla er som har svårt att stava. Men kom igen Jonas, hur stavar du till dömma?

Note to self – nästa ämne handlar om demokratiseringen av språket!

Invandringsrädsla och -fientlighet revisisted

Var kommer invandringsrädsla ifrån

God morgon fina läsare!

Jag fick en fråga av min vän efter förrförra (första gången jag skriver det ordet tror jag) inlägget om att inte kunna förstå andra människors situation (se inlägget här: Att inte kunna förstå).

”Varför bär så många av oss i ”den tryggare delen av världen” på så mycket hat och agg mot de som flyr krig? Alla är ju inte helt och hållet informationsblinda… Varför anses medmänsklighet i stor utsträckning numera räknas in i kategorin ”vänsterextreminism”??? 

Varför är vi så löjligt rädda för att dela med oss av vår välfärd och varför tror vi att vår privata välfärd kommer slå i botten och göra oss helt utslagna?”

Frågan består av många olika delar och det känns som att den andra delen delvis är ett svar på den först delen. Jag tror att för många är det just så, att vi är rädda för att vi själva ska få det sämre, vilket är en rädsla som jag inte tycker är löjlig, men kanske överdriven.

Evolution, rädslor och media

Människans upplevelse av omvärlden byggs upp av historier och minnen. Men vare sig historier eller minnen är verkligheten. Vi har en medfödd ”förmåga” att se faror eftersom under evolutionens gång så har de som varit bra att se faror överlevt, medan de som inte gjort det har blivit uppätna av farliga djur. I Sverige i dag finns inga farliga djur, förutom kanske getingar eller hundar, men det finns media.

Media i ett vitt perspektiv är alla sätt att överföra information. Det finns mer eller mindre spridda media, men de som lyckas bäst är de som talar till vår rädsla. Nu behöver inte media medvetet underbygga främlingsfientlighet (för att sammanfatta frågan) men jag anser att de mer eller mindre medvetet underbygger rädslor av olika slag, för att det ger klick, säljer lösnummer eller ger fler tittare. Motivationen till detta kan vara pengar, prestige, självbevarande eller politisk agenda.

Och vi läser om människor som förlorat jobben, vi läser om mord, vi läser om svält, vi läser om överfall, vi läser om inbrott, vi läser om rån, vi läser om gamla som inte får bra mat. Samtidigt läser vi om ”flyktingkrisen” (inte om flyktingars kris), om hur många som kommer till Sverige och hur överbelastat systemet är.

Våra hjärnor är betingade att koppla samman det som är farligt med det som är ovanligt som jag skrev i ett tidigare inlägg om att vara främlingsfientlig (länk till God morgon smygrasist) och så bygger våra hjärnor en historia kring det vi läser och hör, vare sig det är sant eller inte.

Att ersätta rädslor

Jag vet inte om detta besvarade den specifika frågan som handlade om vår välfärd. Jag tror att för många människor är rädslan för att den egna ekonomin ska bli sämre en påtaglig rädsla som de lätt kan relatera till, jämfört med rädslan för de som är avvikande (främlingsfientlighet) som är en mer ”otänkbar” rädsla och fulare – ”inte är jag främlingsfientlig, men jag vill inte bli av med jobbet för att det kommer för många människor till Sverige”.

Samtidigt så är många av de jag känner som är invandringsrädda inte de som själva drabbas av nedmontering av välfärd eller ökad konkurrens om jobben. De är välutbildade och relativt välbetalda. Jag tolkar det som att invandringsrädsla också har med uppfostran att göra och att de som har fostrats till att vara mer solidariska i ett bredare sammanhang än det lokala eller nationalistiska också fortsätter att vara det och tar till sig den media som förespråkar det, medan de som fostrats till en mer nationalistisk livsåskådning dras mer till media som delar deras värderingar.

Frukostdags

Nu är det dags för frukost. Det var lite tankar kring frågan, vilka är dina tankar? Jag hann inte riktigt komma in på ett gammalt fint ord som heter solidaritet, men kanske nästa gång.

Ett inlägg om att bli glad

Vad gör mig glad

I går fick jag frågan om jag kunde skriva ett inlägg om vad som gör mig glad. Jag tänkte först att jag skriver ju om det hela tiden men det gör jag inte, jag skriver mest om upprördhet och senast tacksamhet. Så i dag tänkte jag uttömma ämnet om vad som gör mig glad. Fast först en liten utvikning om vad frågan betyder, så får vi se var det landar.

Vad betyder ordet glad?

Vad är innebär det att vara glad? Min första tanke är att det är förknippat med ett leende något som visar sig i ansiktet. Nästa tanke är om det är någon skillnad på ”att vara glad” och att ”känna glädje”, jag vill mena att det är det. Att känna glädje förknippar jag mer med lycka, något som är mer varaktigt än ”att vara glad” som är mer känsla i stunden. Fast nu när jag skriver det så blir jag osäker, som om själva orden flyter samman och byter mening med varandra.

Så vi lämnar glad och fokuserar på den andra delen av frågan: ”vad gör mig…”. Det implicerar att något utifrån förändrar mitt sinnestillstånd. Eller kan en människa vara glad utan att det finns någon som helst yttre påverkan? Kanske betyder frågan egentligen: ”hur kan jag göra dig glad?”

Jag ska fundera lite mer på detta, kanske för att det gör mig just glad att lista ut språkliga krumbukter.

Att svara på frågan

Som du ser så är det inte alltid så lätt att svara på frågan, men jag ska göra ett försök nu.

Jag blir glad av att se min son utvecklas, att se när han är snäll mot andra människor. Jag blir glad när jag ser honom uttrycka empati. Jag blir glad när han håller jämna steg med mig i slalombacken. Jag känner glädje när jag väcker honom med en kram och känner hans doft. Samtidigt när jag skriver detta så förstår jag faran i att uttrycka hur min son gör mig glad. Det är inte hans uppgift att göra mig lycklig eller glad, det är en trevlig effekt för mig och honom (antar jag) av att han finns och antagligen en helt naturlig förutsättning för att evolutionen ska ha tagit oss människor dit vi är i dag.

Jag blir glad av att få ett leende på gatan. Jag blir glad av att skänka en slant till en tiggare. Jag blir glad av att utmatta mig fysiskt, fast ibland är det pest, men efteråt kommer endorfinerna och då blir jag glad igen. Jag blir också gladare av att springa om jag får tjoa och tjimma medan jag gör det, jag hjälper liksom till att skapa lite mer glädje.

DSC_5523

Jag blir glad av att umgås med mina vänner. Jag blir glad av att boxas och brottas, kanske är det den fysiska kontakten, och kanske en del den primitiva känslan av att kunna försvara mig, eller kanske till och med att besegra motståndaren. Jag blir glad av att åka så fort jag törs i slalombacken (vad är skillnaden på upprymd och glad, adrenalin och serotonin kanske), glad av att få flyga ett så fantastiskt flyg som jag gjorde i går, väntade till dimman släppte och sikten var precis tillräckligt bra för att flyga.

Förra årets mest fysiska upplevelse av glädje var nog när jag och två vänner kitade till Sylarna. Jag var hög i flera timmar efteråt. Är det glädje eller att vara glad?

Snökiting vid Ullådalen

Snokiting at Ullådalen

Jag skrattar nog sällan, är det att vara glad? Nu börjar frågorna igen, dags att sluta.

God morgon förresten! Vad gör dig glad?

Att inte kunna förstå

Vad håller vi på med?

Vad håller vi på med? Människor av kött och blod, med känslor och tankar, med syskon, mammor, pappor, farföräldrar, barnbarn och barn, fördrivs och förföljs i sina länder. De flyr av olika skäl och beroende på vad människor anser så påpekar någon att ”de livnär sig på gräs och blad” och någon annan ”att de vill bara ha mer pengar”. Jag antar att sanningen finns i hela skalan och att oavsett skäl så flyr de för att situationen är ohållbar för just dem.

I Sverige flyr nästan ingen, förutom kanske skatteflyktingar. Men det är inte samma sak att fly för att du har för mycket pengar du inte vill dela med dig av, och det är ett missvisande ord som kanske är delaktig att skapa en negativ klang kring ordet ”flykting”. Jag har träffat personer som flytt för att de annars skulle tvingas in i Assads armé, pojkar på i tjugoårsåldern som ska lära sig att döda, och mest troligt också komma att göra det, sina landsmän. Jag kan förstå att de flyr. Jag kan förstå att en del flyr för att de är rädda att själva dö, och jag kan förstå att de flyr för att de är rädda att behöva rikta vapnet mot någons barn, mamma, morfar eller kusin, kanske mot sin egen kusin. Jag förstår för att när jag funderar över det så vill inte heller jag göra det.

Jag vill inte förstå

I går kom en av mina kollegor in i personalmatsalen och var upprörd. Hen hade fått en till teckning av ett av barnen som bor hos oss med en person i rött som låg på en brun yta bredvid en blå yta. Med tanke på vad många av våra boende har varit med om så är tolkningen ganska självklar.

När jag pratade om detta med min kollega så uppmärksammades jag på ett glapp i språket som jag tänkt på tidigare. Jag förstår, och jag kan känna. Jag kan föreställa mig och jag kan simulera. Men jag kan inte förstå på ett djupare plan. Det saknas ett ord här. Ett ord som beskriver hur vi inte kan vara en annan person och inte kan fullt ut känna vad en annan person känner i situationer vi inte själva har upplevt. Hur något kan vara så främmande att vi trots att vi ser det på film, på nyheterna, i dataspel och läser om det, fortfarande inte kan förstås innan vi har upplevt det.

Jag hoppas att det finns saker jag aldrig kommer förstå för det finns saker jag inte vill uppleva. Jag hoppas att min son aldrig förstår, att han aldrig behöver måla en teckning av en person på en strand bredvid ett hav för att hantera sina egna upplevelser. Jag hoppas att han får spela dataspel där han kan skjuta andra personer utan att han förstår hur hemskt det är att behöva rikta ett vapen mot någon, någon som kunde ha varit jag själv. Jag hoppas också att han förstår skillnaden på att inte förstå och att försöka förstå, skillnaden på antipati och empati.

Tacksam

I dag ska jag ut i den vita nyfallna snön på mina skidor som kostar mer än vad många på planeten tjänar på ett år. Bredvid mig ligger min hund och snusar, en hund som på de flesta ställen på jorden används för att vakta rikare personer mot fattigare personer. Jag vet att jag inte gjort något speciellt för att förtjäna detta, precis som den som flyr krig, svält eller fattigdom inte gjort något för att förtjäna det.

Kram