Det var länge sedan jag gjorde något inlägg om mina äventyr. Kanske för att jag har haft fullt upp med att uppleva dem, kanske för att jag kort och gott är lat.
Jag och min vän Alex har under ett par år haft som mål att bestiga Kebnekaise, men förra säsongen kunde vi inte få ihop våra scheman. Men i år så tog vi tag i projektet och sista april påbörjade vi resan mot Sveriges högsta topp.
Dag (och natt) 1
Jag åkte från Åre och plockade upp Alex i Östersund dit han kom med hjälp av Åre Bilkollektiv på Facebook, en fantastisk grupp för resor till och från Åre. Sedan turades vi om att köra de 100 milen norrut efter inlandsvägen från midnatt till lunchtid nästa dag. Endast ett kort stopp för att fota ett häftigt kraftverk och när vi åkte förbi polcirkeln.
-
Expeditionsmat för 5 dygn
-
Contemporary Same Art
-
Efter sex timmars bilkörning, Polcirkeln 05.30
Väl framme i Nikkaluokta så visade det sig att jag hade överskattat mängden snö i terrängen och Alex kunde med lätthet gå de 18 kilometerna fram till Kebnekaise Fjällstation. Jag åkte på mina alldeles för tunga Extreme-skidor. Tungt var det hur som helst med rejäl packning då vi hade bestämt oss för att kunna vara självförsörjande i fem dygn på fjället. Efter åtta timmar då vi också hann med en lunch i solskenet och en tupplur i en snödriva så kom vi trötta och hungriga fram till fjällstationen. Betalningen fick vänta, nu var bastun prioriterad.
-
Expeditionslunch i solen vid Ladjojaure
-
Kebnekaisemassivet i bakgrunden
-
Äntligen framme vid Kebnekaise Fjällstation
Dag 2 – test av utrustning
Då vädret skulle bli okej två dagar i följd bestämde vi oss för att testa utrustningen första dagen och vi tog en förmiddagshike upp i Personalbranten, Alex på snöskor med snowboard på ryggen och jag på topptursskidor. Alex hade som mål att komma upp i dimman och efter att ha jagat den uppför berget så omslöt den oss till slut. Ett par ripor såg vi när vi fikade också. En kort tur utför senare var vi tillbaks på fjällstationen.
-
Fikapaus i Personalbranten
-
Rejält brant redan här
-
Alex laddar för att åka ner
Tillsammans med den hjälpsamma personalen i butiken kom vi fram till att Alex skulle fixa snowboardturen ner, men att snöskorna var överflödiga och att han behövde komplettera med ett par stavar
Alex som var trött efter två dagar av vandrande tog det lugnt under eftermiddagen medan jag tog en kvällstur hela vägen upp över krönet på Personalbranten. Det var rejält isigt på sina fläckar och det är osäkert om jag fått stopp om jag halkat till på en isfläck. Just som jag kommit över krönet och började känna mig säker över att inte halka bakåt så kom det två figurer knallande ner mot mig till synees helt utan rädsla för att halka ner. Den ena killen (från Tyskland) hade i alla fall stavar. Jag lånade ut mina till hans kollega, men rådde dem att fortsätta på skrå till en flackare nedstigning. De lyssnade inte på det örat, och innan vi skiljdes åt så nämnde de bara i förbifarten att det strax kom en tredje kollega.
-
Kvällshike
-
Solnedgång över Ladjojaure
-
Ensam vandrare på fjället
LÄMNA ALDRIG NÅGON ENSAM PÅ FJÄLLET!!! Kollegan visade sig dessutom vara Indier, helt oförberedd på snö, is och fjäll. Han var lite räddare (intelligentare) än de andra och jag dirigerade över honom till en säkrare nedgång (han hade inte heller stavar) längre bort efter bergssidan där det var stenar i dagen att gå ner på. När jag såg att han var på säker mark så kände jag att jag kunde åka ner på brädan. Helt okej åk!
Dagen avslutades med bastu och rejäl middag. Planen var att gå upp 6 kommande dag och komma iväg vid 7, ta västra leden upp till toppen på skidor och skor för att kunna åka utför.
Dag 3 – toppattack på Kebnekaises sydtopp
Vi kom upp vid 6, men en lång frukost och lite oklar packning (dåliga förberedelser) gjorde att vi inte kom iväg från fjällstationen förrän kl 8. Men vädret var fint med strålande sol och ett par minusgrader. Prognosen var moln från klockan två men av erfarenhet vet jag att det sällan stämmer på de högsta topparna, oftast åt fel håll.
De första kilometerna gick jag på skidor och uppför första genom bäckravinen och branten mot Virrevarre gick det bra med mycket snö, men bara en blick på sista stigningen upp mot Virrevarres topp så insåg jag att vi inte skulle ta oss ner på skidor bland all sten. Så vi lämnade skidor och snowboard plus annan redan använd utrustning vid en sten (fotade av platsen för säkerhets skull) och började vandra med lättare packning och båda till fots. Tur att jag investerat i nya pjäxor med bättre gåläge inför expeditionen.
-
På väg upp för Kittelbäcken i bra med snö
-
Kebnekaisemassivet i bakgrunden
-
Glad Alex tar fikapaus
Vi började nu gå ur solen och in i molnen och det mesta av återstoden av vandringen gick i tät dimma. Först över Virrevarre (1711 möh) sedan ner i dalgången (1500 möh) för att fortsätta vandringen de sista 500 höjdmeterna till toppen. Vi fick stanna en gång för att tejpa Alex fötter och byta till torra strumpor (ALLTID skavsårsplåster med sig och TORRA STRUMPOR) och en gång för att fika i dalgången. Efter sex timmar kom vi till Kebnekaises toppstuga där vi åt en fantastisk lunch på potatismos och pulversoppa. Härifrån är det bara 30 minuters lättare vandring till toppen. Vi lämnade lite packning och tog bara med oss nödutrustning upp till toppen.
-
Sikten gick från dålig...
-
... till sämre
-
Lunchpaus, inga skedar med...
Sista biten mötte vi en grupp på stegjärn som gått den östra leden och haft fantastisk utsikt från toppen. En helikopter släppte av ett gäng tyskar som skulle åka skidor ner, hyrskidor får vi anta, och de gav sig av precis när vi kom upp. Den sista biten som vi hade varnats för kunde vara isig var lätt att gå upp i skor.
Väl uppe på toppen, 2097,5 meter över havet – kanske lägre då glaciären håller på att smälta – hade vi sikt på mellan 30 och 50 meter. Trotts det var vi uppspelta och glada över att ha nått toppen och hoppades att det skulle lätta. Tjockan ville inte släppa heller så efter 20 minuter så gav vi upp och började gå ner. Nedstigningen tog 4 timmar och vi var tillbaks till Kebnekaise Fjällstation elva och en halv timme efter att vi lämnade den – gott om tid för en bastu!
-
Glada bergsbestigare på toppen
-
En sista styrketår innan dnedfärd
-
Moln och berg i fantastisk kombination
På vägen ner mötte vi våra vänner från Tyskland och Indien. De hade börjat gått klockan 9 på morgonen och hade en timme kvar. Jag sa åt dem att stanna i toppstugan om det blev för sent… de lyssnade inte på det heller utan berättade nästa dag att de kommit tillbaks klockan ett på natten, sista biten i mörker och utan lampor, endast guidade av ljuset från fjällstationen. Tur att vädret var stabilt.
Dag 4 – återtåg och hemresa
Efter en fantastisk natts sömn i tältet – utmattning gör under för sömnen – så hade vi bokat skoterskjuts tillbaks till Nikkaluokta – tydligen fjällstationens sista öppetdag och det vi hade tur för det är inte normalt att det går att åka skoter på myrarna ända in i maj. Men skönt för 18 kilometer på skidor med pulkor hade varit en tuff uppgift.
-
Hemfärd medelst skoter
-
Solnedgång i moln över Kebnekaise
-
Personalbranten - älskar moln
Nu återstod bara ytterligare 11 timmar i bil till Östersund innan expeditionen var över
Planering för topptur i april 2016
Anmäl gärna om du vill vara med på AdventureWithJonas topptur till Kebnekaise någon gång i april 2016. Fyll i formuläret nedan eller håll koll på hemsidan för mer information.
[contact-form][contact-field label=’Namn’ type=’name’ required=’1’/][contact-field label=’E-post’ type=’email’ required=’1’/][contact-field label=’Frågor och önskemål om datum’ type=’textarea’ required=’1’/][/contact-form]
Noteringar:
- vi kan ha varit bland de sista upp på Sydtoppen medan det var Sveriges högsta berg. Många vi pratade med tror att glaciären försvinner helt till sommaren och då är Nordtoppen högre
- stanna inte i den första toppstugan utan gå till den äldre, den är mysigare, fast de ska bygga en nyare
- ta med er någon erfaren person på fjället. Vädret ändras fort och olika former av nödutrustning som pannlampa, extrakläder, kompass och karta är en bra säkerhet.
Var rädda om varandra där UTE!
