I Sverige har under den senaste tiden förts en debatt om att det finns en “åsiktskorridor” som oliktänkande ska fösas in i. Erik Helmerson i DN är något på spåret då han menar att det finns massor av olika “åriktskorridorer” och att internet har gjort att dessa grupper sällan möts.
För en del år sedan slog det mig att det på mindre orter (jag är uppväxt i Leksand och Rättvik) krävs av människor att de kan hantera alla sorter, något som kan gå förlorat i urbaniseringens tider. Positivt är att i städerna kan individer som kände sig utmobbade på landsorten hitta mängder av likasinnade och få en grupptillhörighet. Så å ena sidan konsensus, eller i alla fall accepans på bekostnad av några få individer, å andra sidan polarisering mellan grupper.
Något som jag ser för lite i debatten är återigen ordet “dialog”, något som vi borde fundera mer över! Mindre konsensus, mindre retorik, färre påhopp och mer lyssnande. Eller med andra ord, hur kan jag samtala utan att få den jag pratar med att hålla inne på sina åsikter? Och de som känner mig vet att det inte kan vara lätt att vara mig med den insikten.
Så för mina gelikars skull, och för mänsklighetens skull, borde David Bohms On Dialogue göras till obligatorisk kursliteratur, helst i grundskolan men definitivt i livsskolan.

Erik Helmerson i DN om åsiktskorridorer
Bohm Dialogue på wikipedia

%d bloggare gillar detta: