Rutiner och mönster

Back on track, sittter på golvet på yogamattan bland hundar och väskor och skriver det här. Alla andra sover i sängar och soffor och min ordinarie rutin har fått anpassa sig till den verklighet jag valt just nu. Jag har märkt att jag är ett vanedjur som mår bra av rutiner, men att jag också mår bra av att vara flexibel för att de rutiner jag har inte alltid passar hur jag vill leva.

Att skriva morgonblogg har blivit som en del av min morgonrutin och det är skönt att få skriva av mig av framförallt två skäl. Nummer ett är att jag får uttrycka och därmed också lägga till rätta mina tankar i olika ämnen, men även hitta nya frågor, på ett mer strukturerat sätt än om jag bara tänker på dem. Nummer två är att jag tränar mig på att uttrycka mig ostört, utan avbrott och press, vilket ger mig övning i att använda språket på ett för mig konstruktivt sätt. Språket skapar mönster som jag gör att jag avkodar ”verkligheten” till min världsbild.

Hen som konst

Så är språket viktigt för mig och jag debatterar ofta för ordet ”hen”. Ett ord som väcker många känslor, en del för och en del mot. Bara det tycker jag är bra, det är som bra konst, den väcker känslor, därmed tankar och reflektion och förhoppningsvis diskussion och dialog.

Första gången jag fastnade för ordet var efter att det funnits ett par år. Jag läste en artikel om piloter och könsfördelning i Fria tidningen (tror jag mig minnas, kan inte hitta artikeln nu) och efter två tredjedelar av texten så hade författaren ”smugit” in hen. Jag skriver smugit för att jag blev helt överraskad, det var utanför det vanliga mönstret och fick mig att haja till. Jag la märke till att de bilder jag hade i hjärnan var av en manlig pilot och hen fick mig att helt stanna till i läsandet och det blev uppenbart för mig att ett av skälen till att könsfördelningen var så skev var just min och vår kollektiva bild av piloten som manlig. Hur ska våra döttrar kunna bli piloter om föräldrarna bär på en bild av en manlig pilot i huvudet?

Varför är det viktigt att bestämma kön?

När medvetenheten sakta krupit på mig så började jag ifrågasätta användandet av könsbestämmande ord i pressen. Jag läste om en flicka i tioårsåldern i Dalarna som förolyckats i en fyrhjulingsolycka och om en man i tjugoårsåldern som ramlat utför ett berg i Norge och dött. Varför är det viktigt att vi vet könet på dessa personer? Det enda det säger oss rent faktamässigt är att personen tillhör ca 50% av befolkningen. Så det handlar antagligen om hur vi känner för det faktum att det är endera det ena eller det andra könet, och så länge vi har olika känslor för könen så kommer de att bli olika socialiserade och ha olika möjligheter i världen.

Ett test på dina egna känslor: ta de två fallen ovan som är torftigt beskrivna, som ren nyhetstext ofta är, och se vad du får för bild av den unga flickan och fyrhjulingen och mannen som dog på berget och se vilka känslor de väcker. Fundera på det ett tag nu.

Kristina flyger skärm

Kristina flyger skärm

Byt nu ut de två könsbestämmande orden mot de verkliga, att det var en ung pojke och en kvinna som dog – vilka bilder får du nu och vilka tankar och känslor väcker de?

Jag kanske inte har övertygat dig med detta test och du kanske tillhör de fåtal människor som inte ser kön utan ser människor, eller så har du egna erfarenheter och idéer kring ordet hen. Dela gärna med dig av dessa!

Jag anser att vi kan undvika att definiera kön om det inte är uppenbart att det tillför någon information som är viktig för sammanhanget, annars är risken stor att vi cementerar könsroller som att pojkar åker fyrhjuling, blir piloter och det är mer sorgligt om en kvinna faller ner från ett berg.

Ps Det var Christoffer som flög, men kunde lika gärna varit Kristina.

GDPR-Cookie-samtycke med Real Cookie Banner