Att inte kunna förstå

Vad håller vi på med?

Vad håller vi på med? Människor av kött och blod, med känslor och tankar, med syskon, mammor, pappor, farföräldrar, barnbarn och barn, fördrivs och förföljs i sina länder. De flyr av olika skäl och beroende på vad människor anser så påpekar någon att ”de livnär sig på gräs och blad” och någon annan ”att de vill bara ha mer pengar”. Jag antar att sanningen finns i hela skalan och att oavsett skäl så flyr de för att situationen är ohållbar för just dem.

I Sverige flyr nästan ingen, förutom kanske skatteflyktingar. Men det är inte samma sak att fly för att du har för mycket pengar du inte vill dela med dig av, och det är ett missvisande ord som kanske är delaktig att skapa en negativ klang kring ordet ”flykting”. Jag har träffat personer som flytt för att de annars skulle tvingas in i Assads armé, pojkar på i tjugoårsåldern som ska lära sig att döda, och mest troligt också komma att göra det, sina landsmän. Jag kan förstå att de flyr. Jag kan förstå att en del flyr för att de är rädda att själva dö, och jag kan förstå att de flyr för att de är rädda att behöva rikta vapnet mot någons barn, mamma, morfar eller kusin, kanske mot sin egen kusin. Jag förstår för att när jag funderar över det så vill inte heller jag göra det.

Jag vill inte förstå

I går kom en av mina kollegor in i personalmatsalen och var upprörd. Hen hade fått en till teckning av ett av barnen som bor hos oss med en person i rött som låg på en brun yta bredvid en blå yta. Med tanke på vad många av våra boende har varit med om så är tolkningen ganska självklar.

När jag pratade om detta med min kollega så uppmärksammades jag på ett glapp i språket som jag tänkt på tidigare. Jag förstår, och jag kan känna. Jag kan föreställa mig och jag kan simulera. Men jag kan inte förstå på ett djupare plan. Det saknas ett ord här. Ett ord som beskriver hur vi inte kan vara en annan person och inte kan fullt ut känna vad en annan person känner i situationer vi inte själva har upplevt. Hur något kan vara så främmande att vi trots att vi ser det på film, på nyheterna, i dataspel och läser om det, fortfarande inte kan förstås innan vi har upplevt det.

Jag hoppas att det finns saker jag aldrig kommer förstå för det finns saker jag inte vill uppleva. Jag hoppas att min son aldrig förstår, att han aldrig behöver måla en teckning av en person på en strand bredvid ett hav för att hantera sina egna upplevelser. Jag hoppas att han får spela dataspel där han kan skjuta andra personer utan att han förstår hur hemskt det är att behöva rikta ett vapen mot någon, någon som kunde ha varit jag själv. Jag hoppas också att han förstår skillnaden på att inte förstå och att försöka förstå, skillnaden på antipati och empati.

Tacksam

I dag ska jag ut i den vita nyfallna snön på mina skidor som kostar mer än vad många på planeten tjänar på ett år. Bredvid mig ligger min hund och snusar, en hund som på de flesta ställen på jorden används för att vakta rikare personer mot fattigare personer. Jag vet att jag inte gjort något speciellt för att förtjäna detta, precis som den som flyr krig, svält eller fattigdom inte gjort något för att förtjäna det.

Kram

Kommentera