Det blev visst en frukostblogg i dag. En vecka av tacksamhet är snart till ända och jag tänkte avrunda med att följa Kaj Pollacks råd och skänka tacksamhet till mina föräldrar, för trots deras brister och fel så har de alltid gjort sitt absolut bästa för att jag ska må bra och bli en så bra person som möjligt.
Det började med att de skapade mig och jag är tacksam att de gett mig gåvan att leva detta fantastiska liv. Därefter så tog de hand om mig innan jag kunde äta, gå på toaletten, klä på mig. De skyddade mig mot världens faror och lärde mig att göra allt det jag som ettåring kunde. De lärde mig sedan cykla, åka skidor, räkna, läsa, bordsskick (som jag ignorerar – mamma har nu gett upp hoppet om nobelfest så det är okej), senare att reparera motorer, köra bil, segla, laga mat, glädjen av att vara ute, nyttan och glädjen i att röra på mig. Allt detta och mycket mer har de lärt mig och stöttat mig när det gått dåligt och gett mig beröm när det gått bra.
I stort sett allt jag är har jag att tacka mamma och pappa för, så i dag avslutar jag med att säga: tack mamma och pappa för mitt liv!
