När samhället krackelerar

Jag sitter i bilen och lyssnar på radion om människan som dör av uttorkning i svensk fångvård och jag kan inte hjälpa mig själv att bli förbannad. Sorgsen, rädd, ledsen och förbannad!

Hen lider av psykos, har dokumenterad psykisk sjukdom som hen medicineras för och har god man på grund av att hen har en lättare utvecklingsstörning. I två veckor sitter hen i isoleringscell (av kriminalvården kallad observationscell) innan hen på väg till sjukhus dör av uttorkning.

2018 dör en person i kontroll av svenska staten, under ”observation” av svenska statens ansvariga personal. I cellen har människan blivit fråntagen sin madrass och rinnande vatten efter att hen skapat stopp i toaletten. Under två veckor ”observerar” personalen hur hen sprider sin egen avföring på vägar och sig själv, kastar kring maten på väggarna och, osäkra på om personen fått i sig vatten eller mat, larmar de häkteschefen om att personen borde vara på sjukhus.

Låter det absurt? BRA! Men det här är bara de grova dragen. Lyssna gärna på reportaget av Daniel Velasco om Mannen som törstade ihjäl på Häktet för att få mer information (Länk här)

Moral och skyldigheter

Systern till mannen påpekar i reportaget att fler än häkteschefen, som är ställd inför rätta för vållande till annans död, borde åtalas. Ju mer jag tänker på det desto mer håller jag med henne. 

Först och främst borde alla ansvariga ovanför häkteschefen åtalas för att de INTE utbildat sin personal i civilkurage och personlig moral. De borde ha utbildat sin personal i att förstå att när något låter absurt för resten av befolkningen så är det antagligen absurt och vi behandlar inte människor på ett så uppenbart inhumant sätt. Jag kan skapa mig en idé om hur kulturen ser ut i en organisation där ingen reagerar mer än att informera chefen, när en person tillåts sitta inlåst insmetad i sin egen avföring under ett par veckor.

I reportaget säger en av vårdarna att hen ångrar att hen inte bröt mot lagen och såg till att personen fick vård. Hur kan det vara olagligt att slå larm om uppenbar missförhållanden? Kan någon förklara det för mig.

Vårt gemensamma ansvar

Tänk nu att fångvaktarna kunde varit du. Det är en obehaglig tanke men det är också en högst befogad tanke.  Att hamna i en miljö som sakta tvättar bort våra egna moraliska värderingar är också något som kan drabba alla och det finns otaliga experiment och exempel där personer på väldigt kort tid går från att vara empatiska personer till att handla omoraliskt.

Det är därför varje organisations jävla plikt att prata om värdegrund och vad vi gör när saker uppenbart är fel. Speciellt de organisationer som med makt kan frihetsberöva eller påverka andra människors liv. Och då¨menar jag inte ett dokument som delas ut vid anställning utan om kontinuerliga samtal, schemalagda varje vecka, där personalen får förstå att varje människa har ett värde som är okränkbart, att varje människa har rätt till grundläggande friheter och respekt, att människor som vi  (samhället) beslutat att ta hand om av olika anledningar ska behandlas med värdighet för att makt är farligt och för att den som vi satt att bevaka är utan makt.

Att dö av törst under observation, en så absurd tanke

Det finns fler bottnar i detta, som individens skuld och ansvar, om rutiner som inte följts, men låt ovanstående sjunka in först. Jag känner med familjen och jag känner med de som ska behöva leva med att de inte gjort mer i sin yrkesutövning, det finns ingen vinnare i en sådan här historia, och jag känner en stor sorg över att 2018 leva i ett samhälle där en person kan dö av törst, DÖ AV TÖRST, i en observationscell – smaka på ordkombinationen igen.

Vi stänger in människa och låser dörren för att observera personen och hen dör av törst.  2018. Låt för fan 2019 bli ett bättre år människor!

 

Peace out!

Länk till reportaget ”Törstade ihjäl på häktet” av Daniel Velasco för SR

GDPR-Cookie-samtycke med Real Cookie Banner