En monolog
God morgon! Det här inlägget kommer inte ha några svar, utan det är nog mest att likna vid ett samtal med mig själv. Det är fantastiskt hur jag kan älta något i huvudet länge men sedan skriva ner det eller prata med någon och så faller alla bitar på plats. Kanske är det redan klart och mitt medvetna jag måste bara formulera det högt, men hur som helst så fungerar det.
Inlägget handlar i alla fall om min vilja att diskutera områden som ligger mig nära. Det kan vara ämnen som religion, skola, migration, köttkonsumtion, förr var det nog mer träning, vetenskap.
Att förändra eller förstärka
Det finns två motsägelsefulla idéer i mitt medvetande. Den första handlar om när vi diskuterar ett ämne, lyssnar, ifrågasätter och framkastar egna argument så säger en teori att den andre personen också får börja tänka kring sina argument och då cementerar dessa i sitt medvetande – och det omvända gäller självklart även mig. Det betyder att ett samtal där vi har två olika åsikter kommer att leda till polarisering av idéer. Å andra sidan så kan vi ju inte påverka andra utan att ge dem våran åsikt.
David Bohm – On Dialogue
Dialog
Hemligheten tror jag ligger i att inte ifrågasätta andras idéer utan endast framkasta våra egna. Det finns då mindre att försvara och mer att förstå. Med ett visst mått av lyssnande från båda parter så uppstår då dialog istället för diskussion eller diskurs. Jag tänker mig två olika parter som skriver brev till varandra. Den ene får ett brev och läser det. Sedan svarar hen med ett brev utan att ifrågasätta. I stället förklarar den andre sin egen ståndpunkt och idéer. Så fortsätter det tills båda två vet vad den andre tänker och båda har då två olika sätt att tänka kring samma sak, utan att de nödvändigtvis behöver vara i konflikt.
Dialog i sociala medier
Anledningen till att jag tänker på två brevskrivare är att det tar tid och energi att skriva ett brev, köpa frimärken och kuvert samt posta det. Då hinner vi tänka efter och sanna upp, se skillnaden på de åsikter som är mina egna och de som endast är en reaktion på den andres åsikter. Jag tror nämligen vi ska låta bli med reaktionen.
I sociala medier så går det fort. Jag har 600 personer i mitt flöde på facebook, och det är klart att om jag inte svarar på ett inlägg direkt utan väntar så försvinner det. Tricket kanske är att spara det och återkomma när jag har tid och energi. Energi nog att svara med mina egna åsikter. För det är lätt att säga emot.
Jag har också märkt att när jag missat att svara i en tråd som känns otroligt angelägen just då, så känns det ofta mindre viktigt när jag kommer på det igen, även om det bara gått ett par timmar. Jag undrar varför?
Så jag ska ägna kommande vecka åt att inte säga emot, utan bara framkasta mina egna åsikter – om ni läst detta och märker att jag inte håller det, påpeka gärna det då. Påminn mig gärna om att återkomma med en utvärdering också.
