Höstvandring till Issjödalen
Min kompis Pontus frågade häromdagen om jag ville hänga med och vandra och tälta vid Pyramiderna.
-Jag har hittat en fantastisk plats att tälta på vid Issjödalen, sa han. Klart jag och Elvis ville hänga med. Jag har fortfarande 5 tältnätter kvar 2019 av de 50 jag satt upp som mål. Prognosen såg bra ut på söndagen när vi bestämde oss, men vid måndag lunch då vi åkte iväg hade den ändrat sig från solglimtar till tunga moln och snö. Detta plus att jag hade svårt att gå morgonpromenaden med hunden på grund av ont i benhinnorna, gjorde att jag kanske lät aningen skeptisk då vi gav oss iväg.
Mina onda benhinnor kommer av att jag gått utför skutan två gånger samma dag i kängor efter en hel sommar i barfotaskor. Och varför satte jag på mig kängorna då? Jo, för att jag fått ont under trampdynan av för mycket löpning i barfotaskor. Så boten blev hårda sulor, vilket tydligen är värdelöst att gå utför i, i alla fall om man är ovan.
Lösningen för turen blev att jag tog cykeln så att jag skulle slippa gå,. Stigen är ganska lätt, framförallt utför, med endast några partier med mer teknisk cykling. Med 15 kilos packning på ryggen var det bara att gå de korta partierna.
Turen upp gick som en dröm och det började snöa sådana där goa dasslock till snöflingor redan efter några minuter. Otroligt vackert med de gröna granarna och gula till röda lövträden och riset på marken. Pontus gick på och fick ibland vänta på mig då jag fick gå av cykeln, annars häll vi samma tempo på spänger och stigar. Vi gjorde en kortare paus vid tjärnen strax innan Grönvallen med te och chokladkaka, och efter endast drygt två timmar var vi framme vid lägerplatsen.
Väl där så förstod jag vad Pontus menade med att det var en fantastisk plats, så galet vacker utsikt över Vålådalen, Ottfjället, Ottsjön och Åreskutan långt i norr. Dessutom med de små tjärnarna, knappt 10 meter i diameter, som förgrund. Som grädde på moset så klarnade det upp strax innan solnedgången så ljuset blev helt magiskt och både Pontus och jag gick lös med fotograferingen.
Klockan åtta la vi oss i tältet efter en god Daal med underkokt Hirs (gas och kyla är ingen bra idé) och jag somnade direkt för att vakna klockan halv tolv och tro att det var morgon. På med stövlarna och nattkissa och sedan somna om. Nästa gång jag vaknade på riktigt var klockan halv åtta på morgonen. Det var varmt och skönt i sovsäcken, fast det var några minusgrader ute och ett lät snöfall hade pudrat marken och tältet vitt under natten. Elvis låg hela natten som en boll mellan mig och Pontus och ingen luft i liggunderlaget, men vad gör väl det – underbart är tältlivet!
En skvätt kokkaffe i tältet och sedan packade vi ihop och gick/cyklade hem. Nöjda och glada och med en dröm om att komma hit i vinter och topptura ett par dagar!
Några bilder från turen