Att minnas en tankebana

God morgon kära läsare. I dag fortsätter jag med lite kommentarer till torsdagens inlägg som utlovat. Jag vet inte om jag kommer ihåg allt jag hade i huvudet då, minnet sviker mig lite och jag har upptäckt att tankebanor kan vara svåra att komma ihåg. Jag skrev ner följande i en anteckning i alla fall

Som livet, när vi dött så minns vi inget av det som hänt, rationellt – religiositet.

Att minnas ett minne jämfört med att inte minnas vad vi glömt bort.

Att vara fast utan att komma framåt och hur vi minns det

Just nu känns det högst oklart vad jag menade, medan det för bara 48 timmar sedan var helt självklart. Jag börjar med en annan insikt så tar vi det därifrån.

Minnet av ett samtal

Jag kommer ihåg ett samtal jag hade där jag lade väldigt mycket vikt på vad jag sa men jag blev ändå missuppfattad och jag frågade därför direkt vad jag hade sagt – vad samtalet handlade om kommer jag inte ihåg. Den jag pratade med sa att jag sagt något annat än det jag sade och problemet uppstod i att jag var ”helt säker” på att jag sagt något medan min samtalspartner var ”helt säker” på att jag sagt något annat. Detta 2-3 minuter efter att jag sagt det.

Så någon av hos hade fel, kanske till och med båda. I det här fallet tror jag faktiskt mig ha rätt eftersom jag när jag sa det var medveten om vad jag sa och att jag håller det troligt att den som lyssnade var lite mindre uppmärksam, men det fick mig i alla fall att fundera över alla de gånger jag hamnat i diskussioner om vem som sagt vad. Diskussioner som ibland blivit hetsiga för att vi inte kommit överens om vad som sagts.

Jag kom fram till följande – jag kan ALDRIG vara säker på att det jag minns är verkligheten och jag hoppas att den kunskapen gör mig mer ödmjuk i framtida situationer där jag tror mig minnas något.

Representationer av verkligheten

Jag använder som du kanske vet, ogärna ordet aldrig och om jag gör det så är det en groda som hoppar ur munnen. Jag har funderat på olika sätt att verkligen vara säker på minnen, och jag misstänker att du kanske opponerar dig och vill säga att vi kan fotografera, filma, spela in ljud, ta upp dofter, DNA, och så vidare. Självklart kan vi göra det och jag förstår också att det finns specialfall där en ljudupptagning t ex kan visa på vad som sades vid ett specifikt klockslag vid en speciell tidpunkt.

Men precis som våra minnen som endast är representationer av en verklighet, för även om vi kan registrera mycket så kan vi inte registrera allt, så är alla kopior av verkligheten ofullständiga. Tänk dig en inspelning av ett känslosamt samtal. Finns det något sätt att säga att den känslan du minns är den känslan du hade då det spelades in?

Olika angreppsvinklar på rese-”problemet”

Ok, nu när jag kommit igång ska jag försöka återknyta till olika sätt att se på den bortglömda resan.

Ett sätt att angripa det är som Kahneman säger att vi tänker redan innan vi gör något på hur vi kommer att minnas det efteråt. Saker blir olika attraktiva innan vi gör dem för att vi kan simulera hur vi kommer att minnas dem efteråt. Det är inte säkert att det blir som vi tänkt men vi gör det i alla fall. Jag kom på (tror jag, kanske har jag läst det någonstans, du får googla själv) uttrycket ”minnets tyranni” – jag gör oftast de saker jag tror kommer ge mig bäst minnen i framtiden. Det är en anledning till att välja alternativ 2.

Min son talade direkt efter han svarat om att han inte kom ihåg en resa vi gjort till Italien, men att han kom ihåg vissa saker ur resan. Jag vill mena att alla minnen är sådana, men jag förstår distinktionen för jag brukar säga att jag inte kommer ihåg min barndom men jag kommer ihåg vissa episoder. Eller kommer ihåg, jag minns minnet av dem, kanske för att jag återupprepat det för mig och det finns inget sätt att säga om det är ett minne eller bara en historia om ett minne.

Det faktum att vi tror att vi kan minnas ”hela” upplevelser – att vi gör skillnad på ”att minnas en resa” och ”att minnas episoder ur en resa” gör det också svårt att tänka oss att inte komma ihåg något alls. Jag minns inte resan och inga episoder ur den. Det var kanske därför han valde alternativ 1, för han trodde ändå på något sätt att han skulle ha resan med sig. Jag drar den slutsatsen eftersom han hade svårt att förstå hur en dag kan vara den samma utan att vi vet om det.

Fortsättning på måndag?

Ja jag blev inte helt klar i dag heller, jag får se om jag fortsätter på måndag – jag vill så gärna komma ihåg vad mina anteckningar betyder. Har du ett förslag så kommentera gärna, eller om du har andra infallsvinklar.

Till dess – ta vara på den här dagen och helgen, den kommer bara en gång!