Så flög vi då! 4 meter högt och i 10 sekunder om man klockar med välvilja. Men ändå. Fantastisk känsla men det är ändå tanken på att göra samma sak några hundra meter över backen som kittlar. Tyvärr började det blåsa i backen vi åkt till så det blev bara fyra starter (och landningar)

av varierande kvalitét. Men blåsten gjorde det nästan myggfritt, hann ändå få ett 50-tal bett trots att jag var insmord i Djungelolja överallt där
solen skiner.

Flyg 1: Jag hade bestämt mig för att inte sätta mig ner för tidigt första försöket och vad gör jag? Springer, springer, lyfter (tror jag), sätter mig ner, skrapar byxorna i backen och får börja springa igen. Lyfter och landar stillastående på backen. Rätt nöjd.

Flyg 2: Se filmen!


Flyg 3: Bra start, flyger, flyger, tvärstopp i vinden och landar mitt i backen. Får trots det positiv kritik av Lars i radion. Funderar om den är välförtjänt och kommer fram till att det vore grymt oetiskt att ge positiv kritik till dåliga backflyg utan anledning då nästa steg är att kasta sig ut några hundra meter över backen. Så jag antar att den var välförtjänt
Flyg 4: En perfekt start (mitt omdöme), perfekt flygning rakt mot målet (dito), och fin landning utan ledning i radion! Jonas är redo att möta berget!
Så på grund av vinden så åkte vi tillbaks till Draklanda och hade teori i en timme för att sedan gå ut och träna baklängesbalansering med små skärmar i den hårda vinden. Baklängesbalansering är till för start i hård vind och för att ha bättre koll på skärmen när den kommer upp. Skärmen lyfts helt enkelt stående baklänges med linorna i kors och sedan vänder man på sig när den kommit upp och man har balans. Galet roligt när jag fick till balansen och bara kunde stå och njuta av att kunna kontrollera skärmen i vinden. Men den tidiga morgonen och aktiviteterna tog ut sin rätt och mot slutet av passet var hjärnan så trög att höger blev vänster även i de fall där jag normalt gissar rät, så en lång lunchrast var välkommet.

Det ser lätt ut när man kan                Då kör vi då                  Vilken lina var det nu då?
Efter lite simning på Holiday Club Åre och en lunch på TWINS där glutenfritt alternativ var gårdagens choritzo med tomatsallad och vitlökssås… som när den kom ut var utan potatis, men det ordnades pommes snabbt när jag frågade och när jag sa till servitören att det hade kocken säkert tänkt på så svarade han glatt att så inte alls var fallet.
Efter lunch bjöds det mer teori och jag somnade nog till några gånger men tror att jag fattat allt om hur nödskärmen fungerar. Fast det är nog inte så noga med det i alla fall då den nästan aldrig används. Det bjöds också på ett pass till baklängesbalansering med liten skärm och sedan när vinden mojnat lite även med den riktiga skärmen. Fortfarande lika häftigt och fortfarande lika slut i skalen mot slutet av passet. Känner dock att jag lärt mig en massa i dag om hur skärmen ska läggas upp, tas upp och hanteras i luften, hur en flygning går till, hur en landning känns och åtminstone hur en nödskärm ser ut.
Nu håller jag tummarna för att regnet upphör och att Patrik ringer klockan 0530 i morgon och meddelar att vi slipper en hel dag av teori och får flyga mer istället!
Jan-Erik är nöjd med dagen             Stilstudie i sittande ställning 
Stilstudie Johan                             Stilstudie rotekamrat Jörgen
%d bloggers like this: