Att le eller inte le

Dagens frukostblogg – hoppas ni inte hunnit äta frukost än – handlar om problemet med att den vi tror att vi är inte alltid är den som andra uppfattar oss som. Jag har uppfattat mig själv som en mestadels glad och trevlig person men efter att ha lyssnat på bland andra Henrik Fixeus och Alla får ligga (lyssna på den om du vill ha en snabbkurs i mänskliga relationer) så har jag förstått att jag ibland kan uppfattas som mindre glad, intresserad, flirtig eller trevlig än jag kanske för tillfället är.

Men jag har upptäckt att jag inte ler med tänderna, vilket är en av våra viktigaste signaler om att vi är trevliga. Varför jag inte gör det vet jag inte, kanske för att mina föräldrar inte ofta gjort det när jag var liten. Oavsett skälet så har jag börjat träna på att le när jag ser mig själv i en spegel, och ibland tänka på det när jag bara går på gatan och det gör en otrolig skillnad på hur folk ser på mig och reagerar när de möter mig. En bonus är att jag också känner mig gladare, mer om det i en senare blogg.

Ofta när jag upplever att jag blir missförstådd så uppstår en konflikt inom mig, och ibland med andra. Jag kanske upplever mig som trevlig medan den andra personen upplever mitt skämt som irriterande för att jag inte uttrycker mig på ett sätt som denne accepterar. Nu är det inte så att jag försöker att alltid bli korrekt uppfattad, men i relationer som är viktiga för mig så är det klart att jag vill att andras bild av mig stämmer överens med min självbild.

Mina tips

Några idéer på hur du kan komma tillrätta med problemet, om du nu upplever det som ett problem, är att ge några personer du litar på och tycker om frikort att ge dig feedback på ditt beteende och hur de upplever det. Jag måste då vara beredd på att ta denna feedback utan att bli irriterad på personerna, för annars är ju risken stor att de slutar, och det är inte gynnsamt för mig. om exempel så har jag gett mina bröder frikort och i samband med att jag slutade dricka alkohol så sa den ena av dem att jag var trevligare nu när vi träffades och jag inte drack, att jag kunde vara påflugen och irriterande med alkohol. Min första reaktion var att försvara mig själv, men istället så frågade jag hur och vad i mitt beteende som var irriterande. På så sätt lärde jag mig massor om mig själv. Detta tips är taget ur Getting past OK av Richard Brodie

Så fråga personer hur de upplever dig och framförallt hur de upplever dig när reaktionen är en annan än den du förväntat dig OCH var öppen för att ta emot feedbacken, för den kommer att göra dig till en mer sammanhållen person.

Det finns massor mer att säga i ämnet och om du har några tips eller idéer så kommentera gärna här nedan.