Hike’ n fly Storsnasen

5 oktober 2019

Då var det äntligen dags för en hike’n fly igen, och denna gången inte till vilket berg som helst, utan berget med det roliga namnet Storsnasen. Ja det finns en liten Snas med, och det betyder (enligt mina undersökningar) näsa. Storsnasen är högsta toppen av Snashögarna och är med sina 1463 meter även snäppet högre än Åreskutan (1420 – om du någonsin ska testa ett kodlås i Åre…).

Efter att ha samlat ihop oss på Draklanda i Åre så åkte vi gemensamt till Enafors, 6 piloter från Åreklubben, och mötte upp med två piloter från Norge vid parkeringen. Eller snarare deras bil, för eftersom vi var lite sena hade de börjat anmarschen mot berget. Så det var bara att trycka ner det sista i säcken, snöra på kängorna och börja vandra.

Från Enafors är det några kilometer till foten av berget genom fin granskog och några stora myrar på väg upp mot fjället. Den andra vägen hade varit från Handölshållet och antaligen närmre, men där finns ingen stig alls.

Efter att ha tagit en lunch och snacks efter en timmes vandring och gått förbi det vackra silverfallet så var vi uppe i ett snötäckt vinterlandskap på dryga 800 m ö h. Stigen som inte längre syntes under snön fortsätter mot Ulvåtjärn så vi var tvungna att börja gå i terrängen upp mot toppen.

Men först skulle forsen passeras och det var inte lätt att hitta lämpliga stenar att hoppa på, speciellt inte med en tung skärmflygsäck på ryggen som absolut inte fick bli blöt, då flyger inte skärmen så bra. Några smarta deltagare hade tagit med sig vandringsstavar och jag lånade en för att ta stöd med. Jag lyckades ändå trampa ner mig i slasket på en sten och fick in lite vatten i ena skon, men bara ett par droppar, vilket var tur för torra strumpor låg inte i säcken.

Härifrån var det ganska tung vandring då det var bitvis mycket snö och lite högre upp snötäckt blockterräng vilket kan vara bland det jobbigaste att ta sig fram i här omkring. Men jag hade fått nya krafter av lunchen och det gick förvånansvärt lätt och fort att ta sig upp till åsen som ledde upp mot toppen. Och vilka vyer! Härifrån så är det en otrolig utsikt mot Helags och Sylarna åt ena hållet och mot Åre och Ånnsjön åt andra hållet, och an massa andra berg och sjöar åt tredje och fjärde hållet. Ja du kanske förstår, utsikt åt alla håll, och det i det klara, kalla oktoberljuset som jag älskar.

Väl uppe på åsen så blev terrängen mycket lättare och det tog inte lång tid att komma upp till toppen, så strax efter klockan 3 efter 3 timmars vandring nådde vi starten för dagens flyg. Vi tog det sista av fikat vi hade med oss och Fredrik kokade till och med lite kaffe. I stort sett vindstilla var det på toppen, vilket är skönt om man ska fika, men mindre roligt om man ska starta i ojämn terräng, då är det bättre med lite vind så man slipper springa igång skärmen.

Ganska snart blev vi i alla fall kalla, solen var på väg ner och slutade värma oss, så det var dags att flyga ner. Jag hade hittat en perfekt startplats utan stora stenar och utan stup men tillräckligt brant för att slippa springa så mycket, och det började dessutom blåsa lite lagom.
Så vi gjorde oss i ordning och alla kom iväg helt utan problem. Resten är historia, 15 minuter glidande i vacker fjällmiljö typ av historia, där endast Fredrik i sin vassa skärm kunde svänga alls, vi andra bara gled så långt vi kunde för att komma nära bilarna. Det är oavsett ett av de vackraste flyg jag gjort och så fantastiskt roligt att få göra det med goda vänner efter en strapatsfylld vandring upp!

Fredrik och Martin tog sig ända fram till bilen, något vi inte trodde var möjligt när vi gav oss iväg vid lunch. Jag landade i en myr efter att ha bestämt mig för att inte utmana träden på väg till bilen, de andra landade på andra sidan älven från mig. Det var en tight landning där jag flög in mellan två skogsområden där myren var smal, men jag var aldrig orolig. Spännande men säkert – skärmflyg när det är som bäst!

 

%d bloggare gillar detta: